Vänsterpartiet i Jönköping
Thordis

Thordis Samuelsson skrev:

Som man bäddar får man ligga

Varför ifrågasätter ingen EU:s roll i britternas önskan att frånträda...

På gång

Jonas Sjöstedt i Jönköping

Måndag 20 augusti kommer Jonas Sjöstedt till...
Läs mer

Arbetsgrupper

Vill du vara med i någon av arbetsgrupperna så kom...
Läs mer

Våra arrangemang görs i samarbete med


Var är barnen?

Var är barnen?

Var är hundarna och de andra djuren?

När valrörelsen nu går in i sin slutspurt kan man konstatera att det emotionella inslaget varit försvinnande litet.

 

Som journalist är jag förstås väl förtrogen med vilka kriterier som styr vår nyhetsbedömning:

Det är Närhet som gäller!

Närhet rent geografiskt, det vill säga det som händer i Jönköping är mer intressant än det som timar i Skövde.

Närhet ur ett kulturellt perspektiv, de som "drabbas" ska vara som ungefär som vi.

 

Och så den emotionella närheten, den som vädjar till våra känslor.

När det gäller sistnämnda finns det inget som slår barn och hundar.

 

Det finns en del emotionella inslag i jönköpingsdebatten:

Hur järnvägen ska dras i framtiden är ett exempel.

Alla har vi en relation till tåg (Lars Ohly är ett lysande exempel), i de flesta fall en positiv.

Men framför allt har vi en känslomässig relation till Vätterstranden, detta paradis mitt i staden. Strandremsan som vi vårdar och ömmar för, nästan som ett barn...

Tänk om någon vill beachnappa den!

 

Höghushotellet på Tändstickområdet är också en emotionell fråga som sätter starka reaktioner i rörelse.

En bra måttstock på hur starkt en fråga berör våra känslor är att studera insändarsidorna i lokalpressen.

Bildas det dessutom enfrågepartier eller skickas runt protestlistor är det ytterligare ett plus. Då vet man att känslosträngarna dallrar.

 

Det behöver inte vara stora och allvarliga frågor. Sådana kan snabbt klubbas igenonom.

"Cykelställsfrågorna" däremot, de kan debatteras i evighet.

 

Men djur är oslagbart.

Minns bara säldöden, den rörde om i den politiska grytan.

Och har ni funderat över varför vanvården av grisar slog ut allt annat i nyhetsväg i julas?

Och minkfarmsdebatten för en tid sedan?

 

Richard M Nixon var en rufflare på många sätt och vis, men han hade läst på om det emotionella värdet.

När han lovade att lämna tillbaka alla mutor gjorde han bara ett undantag - den lilla hundvalpen som familjen fått och som blivit en familjemedlem, den skulle han behålla.

Och så höll han upp valpen framför TV-kameran. Intet amerikanskt öga var torrt.

 

Hjärnskadade noshörningsungar och valar som simmar in i fjordar utan att kunna vända får världen att stå stilla och medierna att slå knut på sig själva.

 

Barnen.

Vår framtid. Som börjar bra mycket tidigare än i klassrummet.

Men att skolfrågor dominerar debatten är inget konstigt, alla har vi en nära relation till skolan, såväl kulturellt som emotionellt och geografiskt.

 

Nu har det mest handlat om hur bra eller dåliga olika skolformer är.

Men hade debatten fokuserat på ett enskilt barn som farit illa, ja då hade det varit annat ljud i skällan.

 

Tänk efter:

Varför lyfter statschefer, i synerhet diktatorer, alltid upp första bästa unge som är i närheten när det är dags att ta ett fotografi?

 

Jo, för att barn vädjar till våra känslor.

En guldlockig liten flicka i famnen på envåldshärkaren får oss att tänka att "han har ett gott hjärta, han tycker om barn och de tycker om honom..."

 

Kungligheter dras med i samma race, hur många gånger har ni inte sett barn räcka fram buketter med prästkragar till en monark?

 

Nej, som sagt.

än finns chans att vinna röster.

Dags att plocka fram barnen och jyckarna.

 

Peter Johnson, kolumnist/fri skribent


Skrivet av
16 Sep 2010
Krönikör


Vänsterpartiet i Jönköpings kommun
Svavelsticksgränd 17 Box 4
553 15 Jönköping
Tel: 036 15 02 68 / 036 71 49 82

Info om webbplatsen
Kopiera gärna men ange källa.
Allt innehåll är skrivet av Vänsterpartiet
i Jönköping om inget annat anges.
Webbplatsen är skapad av Zcalman.se

RSS FEED

RSS FEEDS
Krönika
Blogg